Rapport
från Internationellt möte i Llandudno, Wales 6/3 och 7/3 2009
Ett
internationellt möte med Advisory Group och WPCS Årsmöte har hållits i
Llandudno i norra Wales och vi
representerades där av Gunn Johansson och Ingela Johansson.
Avresa i ottan. Klockan ringde vid 04,15 och det bar iväg till
flygplatsen. Som tur var hade vi bra flygväder
och resan till Manchester, med mellanlandning i Köpenhamn, gick fint.
På fredagen den 6/3 var vi på mötet med Advisory Group. Det var dålig
uppslutning från brittiskt håll,
vilket beklagades och samtliga närvarande walesare var tacksamma att vi
var där och de uttryckte att
de uppskattade vår närvaro även i framtiden. De tyckte de fick mycket
input och reflektioner och tyckte
de lärde sig mycket av diskussioner med overseas. Council hade enligt
punkter i dagordningen bestämt
att på dessa möten (AG), skulle ingen från utlandet längre vara med, men
(AG) återremitterade den
punkten med hopp om ändring.
Vi diskuterade bl a chipmärkning och hur det skulle gå till (endast
veterinär får göra detta i UK.)
Vi ligger här före med våra ID-kontrollanter, som även utbildat sig i
chipmärkning. Det blir på så
sätt billigare för hästägaren. Baledonstuteriets ägare menade på att den
tidiga chipmärkningen av föl nu,
innebär en stor risk och fick endast genomföras av veterinär. Tiden får
utvisa hur det blir med den saken.
Vi förklarade hur gången var i Sverige med ID-kontroll och Chipmärkning.
DNA tas på licenshingstar, med de kollas inte mot föräldrarna pga
kostnaderna. Detta görs endast vid behov.
Tips om laboratorier i Holland och Sverige, för billigare tester togs
tacksamt emot och skulle undersökas.
Laboratoriet i Newmarket släpper inga DNA-svar utan tillstånd från WPCS,
enligt Danmarks representant
och det kanske förklarar varför SLU inte får något svar där.
Det efterlystes också snabbare uppdateringar på WPCS hemsida, vilket var
svårt att genomföra i nuläget ,
sa man på kansliet, eftersom damen som kan göra dessa uppdateringar, bara
kan arbeta med detta en halvdag
i veckan. Det diskuterades varför man inte har flera som gör detta och att
det inte var något att oroa sig över att
någon skulle göra något drastiskt på eget bevåg. Kanske är det okunskap i
hanteringen av datorer, som ligger
bakom rädslan att låta fler göra detta arbete. Alla hoppades på en
bättring i frågan.
Ett öppet medlemsmöte, som var före själva årsmötet på lördagen gick vi
på, eftersom det här var fritt fram
för diskussioner om vad som helst.
Det var en stor procedur att komma in i lokalen. Alla medlemskort kollades
och man registrerade alla.
Man fick ett grönt band runt handleden för att kunna passera. Allt detta
var väldigt omständligt och
långa köer bildades.
Man uttryckte stor oro för hur det skulle bli med ”hillponies” iom
chipmärkningstvånget. Hingstföl slaktas
innan 6 månaders ålder, medan stofölen kostas på en chipmärkning.
Uppmaning gick ut att inte släppa ut
hingsten med stoflocken varje år, för att minska produktionen av föl. En
kvinna berättade att hon hade
50 ston och 8 hingstar hemma, men betäckt endast 2 ston 2008 pga
chipmärkningskostnaderna.
(Ps. Det var inte Gunn J, utan Mrs Holland)
På förmötet sa man också att en död hingst aldrig kan få licens. Om t ex.
en hingst betäckt ett sto i maj,
dör i juli, utan att licens lösts på honom, blir den avkomman sektion X.
Det är därför mycket viktigt att en hingst har gällande licens, innan han
används i avel.
Kvaliteten på hingstar i flockarna i bergen diskuterades. Ett foto
cirkulerade runt på en ”premium stallion”
Det hade visat sig att det inte var den hingsten som släppts i det området
och hingsten kändes igen av
en kvinna bland mötesdeltagarna, som en helt annan hingst.
Registreringen av medlemmarna vid entrén gjorde också att årsmötet sedan
fick skjutas på en halvtimme,
så att alla kunde komma in. Och vilket möte! Stående protester mot vissa
saker som ”the Council” läste upp.
Den ekonomiska rapporten lämnades på ett mycket proffessionellt sätt av
Mrs Jan Pearce. Hon fick uppge
kostnader så långt tillbaka som 2003 och framåt. Stora kostnader för
kontoret och dess personal
(15–16 pers.)mm. Man har köpt ett gammalt skolhus i Felinfach och ska
flytta dit snart.
Kostnad £400 000 och det skulle rustas upp för £200 000.
Man skulle också sälja det gamla kontoret mitt i Aberystwyth och
förhoppningsvis få in £500 000 för det.
Det registreras i UK drygt 10 000 welshponnyer/år.
Till Sverige exporterades 58 ponnyer och med det var vi det fjärde största
exportlandet för welshponnyer.
Det verkade råda stor turbulens i ”the council” och ordf., som dessvärre
är mycket sjuk och ligger på sjukhus,
hade lämnat en rapport som ej lästes upp i sin helhet och hans fru ställde
sig upp och sa som det var och
tvingade fram den rätta rapporten. Oro bland mötesdeltagarna!
Man uppmanade till stor försiktighet med hanteringen av rykten, då sådana
under året orsakat stor skada,
både för enskilda och för the Society.
Många utmärkelser delades ut bl a fick Miss Laura Hutchins, Bengad stud,
Miss Brodrick´s, Coed Coch stud, hederspris.
En mycket rörd Len Bigley lämnade sin uppgift som President och sade sig
vara mycket besviken över den
turbulens och brist på samarbete som rått under den senaste tiden.
Han lämnade nu över till Mr. William Lloyd, Geler stud.
När de valda councilmedlemmarna skulle presenteras, skulle det helt
plötsligt göras en ny röstning.
Poströstning hade redan skett. Först sa man att alla poströster var
ogiltiga och alla var tvungna att rösta nu.
Helt oförberett och utan att det fanns med i kallelsen, eller i
dagordningen. Protester!
Då ändrade man sig plötsligt till att alla som var närvarande under dagen
skulle rösta om och deras poströster
skulle ogiltigförklaras. Vi undrade för oss själva om man alltså i dator
sparat vad var och en röstat på och hade
alla som registrerat sig vid ankomst blivit av med sina poströster? Allt
gick relativt snabbt under stor oro bland
de närvarande och helt plötsligt hade man ett nytt resultat att
presentera. Har man någon Notarius Publicus där,
eller hur gick detta till? Fem nya ledamöter blev invalda.
Mrs Mansfield reste sig och berättade om tragedierna som utspelar sig i
det brandhärjade området i Australien,
där många ponnyer nu går omkring brandskadade, utan ägare som kan fatta
beslut om att de måste avlivas.
Mrs Mansfield har startat en insamling, där pengarna går oavkortat till
veterinäravgifter och annat som gör att
ponnyerna kan tas omhand på något sätt.
På vägen till flygplatsen passerade vi Abergele och passade på att besöka
platsen där Coed Cochstuteriet
en gång låg. Privat område, där ponnyerna var utbytta mot får, fasaner,
kor och ridhästar med täcke på.
Vi smög runt lite och tog några kort på avstånd. Tänk om man kunde vridit
tiden tillbaka och fått se alla de
vackra ponnyerna, som en gång fanns där.
Som vanligt var vi sist ombord på planet hem, men denna gången behövde de
i alla fall inte ropa efter oss
i högtalarna. På planet skulle Gunn gå och ”kolla på shetlandsponnyerna”,
men lyset var släckt, så Gunn
tryckte på ”hjälpknappen” och försökte få med sig den manlige stewarden
in, men boxen var för liten,
så hon fick klara sig själv, efter instruktion i hur man tänder lyset.
Det blev en sen söndagskväll och för Ingela väntade sängen vid ettiden på
natten.
Detta var en kort sammanfattning av ett par intensiva mötesdagar, som vi
tror ger både britterna och oss
bättre förutsättningar för ett gott samarbete och en större förståelse för
hur vi arbetar i de olika länderna.
Vi känner att vi blir accepterade och att de åtminstone lyssnar till vad
vi har att säga och flera av dem,
framförallt de lite yngre, vill gärna veta hur vi hanterar olika frågor i
Sverige.
Gunn och Ingela |